31 juli 2014

det är som om livet är längre sådana här dagar.

 
 
Älsk på skuggan. Under äppelträden ska luncher ätas. Helst på filt bland kuddar.

 
 Vi och vårt ökengräs. Torrt som fnöske fast rätt fint i färgen. Halmgult.


 Äta bör man. Men tupplura sig mellan tuggarna är perfekt.
 
 
"Hur svårt kan det vara?"
 
Så då var han igång och man får se vart det slutar. Ingen slipper undan, inte ens om man är fingäst under ett par nätter. Eller allra helst inte då.
 
 
När inte ens poolen räcker till. Isvatten blir låtsatsregn och det är härligare än härligast.
 


Barnbordet en sommarmiddag.



Vad är läsk liksom när någon sådär fyra år äldre säger att mjölk ska det vara.



Jag vet inte vem som började.



Och jag vet inte heller själva meningen.



Hur galna som helst...



Det är turnering. Till topplista i luften. Det är tjejerna mot killarna. Och förberedelserna är nästan längre än själva matchen.



Och det är hårt. Bergshårt.


 
Frågan är hur hårt det är egentligen. Gipset på målis hänger på trekvart ser det ut som.
 

 
Någon hade rivit bort rosenbuskar i vår trädgård. Så efter tusen taggplockningnar den dagen så infördes barfotaförbud under match.
 


Vi som inte spelar.
 
 
Min systers lilla flicka, Svea.
 

 
Sommarkväll bland stegar och byggen. Men alltså.
Bättre kvällar än det här är kanske svåra att hitta.
 


Jag jobbar den här sommaren. Men tacksamheten över tiden just nu är större än vad jag kan beskriva. Timmarna är längre än någonsin och så snart jag lämnar måstena hamnar jag mitt i sommaren. Den är överallt, i varenda vrå och sekund. Och den känns nästan sådan där hittepåsommar som man minns alla somrar från då man var liten. Eller annars var det precis såhär. Vareviga sommar. Alldeles på riktigt.
 



25 juli 2014

plötsligt händer det. trots 35graderssommar .


Vem tänker på saker kan man undra? Inte jag i alla fall, ändå har jag lovat mig själv att ta hand om affären mellan varven. Det stackars lilla eftersatta. Det är liksom alltid den som får stryka på foten för andra uppdrag. Så trots att jag bara tänker på att Sverige är varmare än  Grekland (fasen, jag tänker så varannan minut) så gör jag lite vad jag kan. Det går inte undan, det är inga stordåd men det är något. Lite förberedelser inför hösten kan vi kalla det, trots att det snarare är sviterna efter den där våriga årstiden.

Men solsting och värmeslag till trots så välkomnar jag i alla fall Miniwillas Berg till affären. Och den stora lampan. Och äntligen färgglada ukuleles och min nya favorit, den lyxiga i trä. Och nyhetskategorin fylls på med kuddar och annat.

Puuh, varmare än Grekland var det...
 
 




Påtal om bambu! Så snart jag orkar masa mig ut på det där däcket så ska jag plåta tvättställning! Beskrivning kommer alltså.


22 juli 2014

20 juli.

 
44. Inte en dag äldre men skäggigare än någonsin.


 
Samtal. Så lättillgängligt, så gratis och så väldigt härligt.  



Bada, bada och bada.
 
Uni har rea på finaste baddräkterna från Pop Up Shop. Svanar och hästar och utan tungmetaller och giftigheter.  



Det här var ingen födelsedagspresent. Men tusen tack säger jag. I typ fem år har jag tänkt ta en planta rosa vallmo från min syster Petra och Anders sommarställe. Så äntligen kom den hit av sig själv. Vallmo i rosa, det är så galet vackert.


Det ser himla hälsosamt ut där bakom grillen. Not. Fast det verkar inte spela någon roll, de här två älskar allt vad grill heter. Egentligen allt om mat. Så de gör det oftast tillsammans.



Kristo byggde en torkställning av bambu. 
 
 
Där det händer.
 


Salsa på vattenmelon.
Vattenmelon
Salladslök
Mynta
Lime
Olivolja
Salt & peppar
 
 


Potatissallad.
Kokt potatis
Cremefraiche
Majonäs
Dijonsenap
Salt & peppar
Klippt dill eller gräslök 



Alltså. Det här megadäcket. Som vi adrig får rätsida på. men struntsamma, hemskt trevligt ändå. Fast igår mätte min man och tejpade ut och hade sig. Och jag tänker att det är kanske inte är så lätt som det ser ut på beskrivningen. Men som vanligt - hur svårt kan det vara?  säger han. Så, vi och ni får väl se...
 


 The rabbit place.

 
 
Filip fyller 15 om några veckor. Tror ni man blir lämnad ifred då?
Har du någon tjej..Har du pussat någon...
Nomi har liksom ingen hejd på det frågvisa.
 
Ser ni de gula löven, vårt päromträd har fått solsting och gått och blivit höstigt. Jag tror sommaren har varit lite väl varm. 
  

 
Istället för hund.



Han heter Venus. 
Fast egentligen heter hon Troja. Fråga mig inte närmare om saken.



Alla kusiner minus Charlie.

Det är en cool skara som gillar att hänga. I åldrarna: Svea 6, Nomi & Charlie 7, Estrid & Theo 8, Viggo 10, Liv 11, Ellen 13, Filip 15.

Vår pool. Inte någon kärlekshistoria rent estetiskt. Men alltså, bortsett från snyggheten, så finns det nog inget som har varit så perfekt. Man kan ju tro att någon skulle tröttna. Men jisses, de kan bada i timmar. Efter timmar. Och den där lådan, med det automatiska poolskyddet under, den ÄR ett hopptorn. Utifall någon undrade. Och bad i sommarnatten, en lysande turkos grop i en mörk trädgård. Magiskt, såklart.
 
 

21 juli 2014

jag önskar regn.



Jag fick en sådan himla fin present. Av självaste Johanna och Tretorn! Och är man en sådan som går genom regn i gympadojjor med hål i sulorna och knappt aldrig ägt en regnrock i vuxen ålder...jo, en gammal sjuttis som jag hittade i mina föräldrar sommarstuga som är tre nummer för stor.. då förstår ni känslan när man då får en gul och en så jädra lyxig så jag aldrig sett på maken till lyxigare regnrock. En sådan där man vill bo i hela hösten. I blåsten och evighetsregnen. Jag älskar egentligen regn men har liksom aldrig kommit mig för eller kanske snålat ur. Så urbota dumt. Bästa vardagslyxen ju, regnpromenader! Så nu ska plaska mig igenom stormarna, under oranga höstträd och flygande löv!  Aldrig mer i hela världen komma hem med dyngblöta strumpor på fötterna och tröjor att vrida ur. Och en förkylning på köpet. Nepp, nu jag längtar efter mina urochskurpromenader. Jag har hört att man tänker extra bra i regn...

Regnrocken är designad av Johanna Gartmyr som driver AprillAprill och bloggar här.  Så galet begåvad tjej! Regnjackan heter Erna och har liksom allt man kan önska, fodrad och tejpad och heltät. Och stövlarna då, sötaste! Finns i massa färger och det är något med retrokänslan som jag älskar. Jag tokälskar hela alltet, tusen miljoner tack!

16 juli 2014

nomi - style.

 
 
- Mamma, när du och pappa var i New York. Bodde ni på lyxhotell då?
Så frågade Nomi en kväll innan hon skulle somna.
 
-Ja verkligen! Det lyxigaste jag någonsin har bott på! sa jag.
Och drömde mig tillbaka till Brooklyn och Wythe 
och de råa väggarna och gamla fabriksfönsterna.
 
- Åhhh!! Var det sådant där badkar med delfinkranar i guld?? Du vet, när delfinerna liksom sprutar vattnet ur munnen? Och snäckor att vrida på vattnet med! I guld! Och glänsande snäckor runt badkarskanten!! Och blommiga vattenfall runt sängen!! Det finns sådana - jag har sett det en gång. När man liksom sover i en grop av blommor. Och blommorna de bara fortsätter och fortsätter, ut i rummet...
 
Då var det liksom igång. Hon fick något drömmigt i blicken. Och Wythe bleknade på några futtiga sekunder.
 
 

Nomi´s fönster är det glassigaste i vårat hus.
 


 
Varför hejda sig när det finns vackert här i världen?

 

12 juli 2014

tapeten har gått och blivit stol.

 
 
 
Jag tänkte ju att jag skulle vara snabb. Lättare och snabbare fix finns ju inte. Men ändå, först stod de hela förra sommaren lutade mot vårt hus. Med texten mot gatan. Såsom jag ville skylta med dem lite extra. Här bor de med stil liksom. Den här sommaren tänkte jag att själva fixet skulle ske i maj så jag ställde dem uppställda och sittbara på vårt pooldäck. Det var ju synd på så sköna solstolar att stå på vinden, där de hamnade när snön kom.
 
Sedan har de alltså stått där. De bra dagarna har de haft ett tyg hängade över sig. Till att börja med åtminstone. Men en sommar i Sverige är sällan utan blåst och bris. Så vi kan säga att 90 % av tiden har de stått precis sådär som till höger för tyget har flygit iväg med vinden. Och alla frågar lite försiktigt, ska de vara sådär? Njaee, säger jag, jag ska fixa dem jag ska bara...
 
 


 
Min syster man tyckte det var synd. På själva stolen. Blommigt liksom, när man kan få en feeling av Sällskapsresan på köpet. Lasse Åberg sådär närvarande varje dag. Tyget då, "tapeten" från förra inlägget. En gardin från loppis, för några tior. Som bara fållades och häftades fast precis som fultyget. Och jag behövde bara ta den ena lyxigt nog. Och stolarna, typ gratis.

Nu hann jag ju bara den ena. Och det bådar ju inte gott med tanke på hur svårt det var att komma så långt. Men det är lördag. En lång och solig, så det ska nog gå bra.

10 juli 2014

animal heart.

 
 
 
Jag är så himla glad för det här printet. Så begåvade tjejer som ligger bakom det. Två personliga favoriter för mig, älsk på teckningarna och detsamma på musiken.  Illustratören Jennie Ekström (som ni känner från affären i Blommfon, Kaninen och världens raraste katt) och sångerskan Nina Persson har nämligen ett print ihop, eller egentligen två. Båda för Wonderwall.  
 
 
Drömmigt, magiskt och snirkligt organiskt.
Mystiskt  och sagofeeling fast ändå lite på riktigt.
 Precis som man vill ha det.
 
Wonderwall om Animal Print av Jennie Ekström:
"The characters that inhabit Jennies wold are neither animal nor human nor spirit, but something in between. The central birdlike figure is the keeper of the "animal heart". Her bearing is regal, and like the queen bee, life forms radiate from her."
 
 
 
Det hela började med att Nina föll pladask för Jennies illustrationer och på den vägen var det. Animal Heart är inspirerad av orden och känslan i Ninas senaste platta, som jag också tycker är helt fantastisk. Såklart kan det bara komma den vackraste illustration ur det.  
 
Printet Animal Heart och Ocean finns i begränsad upplaga. Samtliga print är både signerade och numrerade av Jennie och Nina.
 
Tusen tack!
Nu väntar jag bara på ramverkstaden ska sluta att ha sommarlov.
Såklart ska den bakom glas och ram.
Spara-för-alltid-tavla.